.

Har tänkt mycket på en sak en längre tid nu. Förut hade jag en vän, skulle även kalla den min bästa vän. En som jag alltid ställde upp för och skulle ha gått igenom vått och torrt för. Vi hade alltid roligt tillsammans.
Men helt plötsligt hände något, jag vet egentligen inte vad. Vi slutade att ses och vi hördes inte ens längre. 3-4 månader gick nästan utan ett ord eller något till varandra. Sen ville den här kompisen att jag skulle komma på födelsedagsmiddag. Jag tvekade JÄVLIGT mycket till en början pga att det hade varit som det hade. Men jag gick, för det va ändå min vän det handlade om, och jag ville inte göra denne besviken. Det va trevligt och så, dock lite tjafs på kvällen. Sen efter det har det varit tyst igen, och det är väl ca 4 månader sen.
Ibland känner jag att jag vill ringa eller skicka ett mess, men jag "vågar" inte. Känner på mig att det bara kommer bli en massa jidder. Och jag är rädd för att jag kommer säga något dumt om jag kokar över totalt, och det vill jag verkligen inte. Även fast vi inte egentligen har haft något med varandra att göra på alla de här månaderna så bryr jag mig fortfarande.
Kan ju inte säga att jag inte saknar den här vännen, för det gör jag...
En dag kanske vi blir vänner igen, det hoppas jag. Dock vet jag inte vad du vill...
Jag får helt enkelt vänta och se.

Blev säkert en grötig text, men det skiter jag i!

One