.

Ja, igår va det ju 5 månader sen Emma gick bort. Det är nästan lika lång tid som jag kände henne. Men under den tiden så kom vi varandra så nära så man inte kan förstå det. Vi sa faktiskt det till varandra. Vi har bara känt varandra i ett halvår, men det kändes som säkert 10 år. Vi gjorde allt typ allt tillsamman och träffades nästan varje dag. Vi tänkte samma, gjorde samma saker och ibland sa vi samma saker exakt samtidigt.

Wallmo och jag åkte upp till henne både igår och i förrgår och hälsade på och tände varsitt ljus.
Tankarna går runt i skallen så det inte är klokt. Vad kunde man ha gjort annorlunda? Kunde man ha gjort något för att förhindra det? Och till slut den frågan man har ställt sig minst en gång varje dag: Varför?
Grejen är att jag känner ibland att man kanske hade kunnat förhindra det... Vad jag tror så hade hon bråttom till jobbet, för jag och Wallmo såg grejer som inte stämde in på henne där uppe i lägenheten när vi va uppe. Mycket som tyder på att hon hade bråttom.
Jag jobbade förmiddag den dagen, och jag gick hela morgonen och tänkte på att jag skulle skicka sms till Emma. Men det va mycket som kom i vägen, så det blev aldrig av. Och om jag hade skickat sms så kanske hon inte hade somnat i soffan (som jag tror att hon gjorde) eller så hade jag väckt henne, och då hade hon kanske varit kvar här hos oss. Jag vet att det är fel att tänka så, men jag kan inte hjälpa det.
Efter att hon försvann så har jag känt mig så enormt ensam. Jag vet att jag har många fler vänner, men ändå så känner jag mig ensam. När hon försvann så dog en del av mig med...

Natten till igår va den värsta under den här perioden. Jag fick ca 30 minuter sömn under hela natten. Jag hade så många jobbiga drömmar som kom och gick. Till slut vågade jag inte sova mer, för jag ville inte drömma något igen. Det har aldrig hänt mig att jag drömmer nästan samma drömmar i följd. Men nu hände det. Inom loppet av ca 1h - 1,5h så drömde jag nästan samma sak, fast med olika scenario, typ 4-5 gånger. Efter sista så vaknade jag och hade jätteont i magen och va tvärhispig. Tyckte att jag hörde ljud exakt överallt. Jag va hur trött som helst, men jag ville inte somna om, för ärligt talat så vågade jag inte. Så vid runt 3 tiden la jag mig och kollade på tv och tvingade mig själv att vara vaken.

Alla drömmarna handlade om att Emma hade kommit tillbaka. En kommer jag ihåg speciellt. Vi pratade om något. Jag låg på rygg på sängen och hon stod, av någon anledning, upp i sängen. Då sträckte jag ut armarna för att jag ville krama henne. Så hon skulle typ lägga sig på mig och krama mig, och när hon va riktigt nära så skulle jag blinka till i drömmen. Saken är den att jag stängde ögonen i drömmen, men när jag öppnade ögonen så va jag vaken, och hon va borta. Så höll alla drömmarna på. Stängde ögonen i drömmen och när jag öppnade dem igen så va jag vaken och hon va borta. Det va grymt jobbigt p.g.a. att först kändes det som att hon va jättenära och nästa sekund va hon borta igen.
Vet inte om jag ska ta det som ett tecken på att hon finns inom mig. Men det är ett jävligt jobbigt tecken isåfall.

Men efter det så gick jag runt som en zombie hela dagen. Wallmo och jag satt hemma hos mig och tittade på film. Jag sa till honom att väcka mig om jag somnade, eftersom jag inte ville somna. Han sa åt mig att börja sjunga för att hålla mig vaken. Sagt och gjort, jag började sjunga. Men det va ju inga seriösa låtar jag sjöng direkt. Efter ett tag sa han till mig att jag kan hålla ögonen öpppna när jag sjunger, för annars lär jag somna. Man är inte dålig om man håller på att somna medans man sitter och sjunger!
Efter ett tag så åkte vi upp till Mickan och tittade på tv. Tessan och Alex kom också dit. Vi tittade på Desperate Housewifes och Christine. Jag satt i Mickans nyköpta schäslong hela kvällen, så förbannat skön! Bra köp! Den är min varje gång jag kommer dit, bara så du vet det! :P

Tack för att ni finns alla mina vänner. Finns det någonsin något jag kan göra för er så ska ni aldrig tveka på att säga till.



And I'm out!