Deprimerad till tusen.
Du skulle precis ha vetat vad du skulle göra för att få mig på bra humör. Ingen har fått mig att må så bra som du fick.
Allt känns totalt hopplöst. Var ska man ta vägen och vad ska man ta sig till?
Det börjar närma sig din födelsedag och årsdagen. Ärligt talat så är jag rädd... Vet inte hur jag kommer reagera.
Sen har jag fått ett "sug" efter att se bilderna från sjukhuset, men jag är rädd för dem också. Vet inte hur jag kommer ta det heller. Såg dem lite snabbt av misstag förut, och efter det så såg jag dem framför mig varje gång jag blundade.
Vill inte att nåt av det här ska vara sant, vill bara vakna upp ur den här mardrömmen. Jag vill inte mer...
Och det ABSOLUT värsta är att sitta hemma själv, fy faaan.
Den enda önskningen jag har är att få höra din röst igen, men jag vet ju att den önskningen aldrig kommer att slå in.
Du kommer alltid finns i mitt hjärta och min hjärna, enda tills vi möts igen.
Kommentarer
Postat av: dajmpe
fint sagt grabben
Postat av: Jane
Älskade Sami förstår att du saknar henne och jag kan inte förstå hur fint du kan skriva och få fram det, man börjar att gråta varje gång du skriver för du kan det där att skriva :) Du får fram allt precis som man känner, men du vet att du alltid kan komma till oss när du vill... Kram på dig :))
Postat av: Helena
Man önskar varje dag att det ska ringa på mobilen och på displayen står det EMMA.
En sak går fortfarande inte att förstå: Varför just en person som stod en så jävla nära ska dö och man inte kan göra ett skit :(
Hon var den enda vän jag hade som gick att lita på, vad gör man?
Trackback
