Ett halvår...

Hur kan man sakna en människa så mycket?
Hur kan livet kännas så tomt och meningslöst när den personen inte är hos en längre?
Varför går man runt och väntar på ett samtal eller ett sms?
Varför vill man ringa, när man vet att man inte får något svar?


Jo, för att man inser hur nära en den personen stod. Men det inser man alltid för sent...
Du va min ängel på jorden. Nu är du min ängel i himlen.
Det är inte utan anledning att ditt namn står på min arm.


Kommentarer
Postat av: dajmpe

fint skrivet

2009-04-06 @ 17:16:46
URL: http://dajmpe.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0