.

Nu är det en vecka sen det hemska hände. En av mina närmaste vänner gick bort.
Lilla söta Emma, jag kan inte riktigt förstå vad som har hänt än. Jag vet inte om jag

drömmer eller om det är verklighet.
Men en sak är säker; du lämnade oss för tidigt!
Man kan inte hjälpa att tänka på vissa saker som man inte ska tänka på. Varför gjorde man

inte det? Varför gjorde man inte så? Varför va man inte där helgen före fast du va sjuk?
Jag har mest gått runt i en bubbla den senaste tiden. Man kommer knappt ihåg vad man har

sagt, vad man har gjort, ingenting! Det finns bara en sak och en person i ens tankar.
Torsdagen den 2a oktober va Jag, Märta och Wallmo in till sjukhuset för att se dig.
Det va bland det hårdaste jag någonsin har gjort i hela mitt liv.
Vägen från korridoren in till ditt rum kändes som att den aldrig skulle ta slut.
Sen låg du där... Du va så fin. Inte mycket ytliga skador alls, vilket va jätteskönt!
Men bilden av min lilla Emma liggandes där kommer aldrig försvinna.
Men det kändes bra att få komma in dit, se dig en sista gång och ta farväl.
Nu är det den hårda tiden framöver som man måste kämpa med...

Men det är som jag skrev tidigare, jag har nog inte förstått att Emma är borta än.
Det känns som det va igår jag träffade dig.
Alla gånger när du har kommit hem från jobbet, och man känner lukten av ditt shampoo i

hela trapphuset.
Eller när du hade jobbat förmiddag, och jag kom dit ganska direkt efter jobbet. Du drack

ditt kaffe, sen la vi oss i soffan och satte igång någon film eller kollade på tv. Fast

det brukade sluta med att båda låg där och sov.
Eller de gånger när du försökte kittla mig i sidan, men drog mest dina fingrar mot mina

revben. Jag behövde bara ge dig en blick, så förstod du vad som väntade. Du va så enormt

kittlig, så det va bara hämnd som gällde.
Eller som sista gången jag pratade med dig i telefonen. Vi hade bestämt att vi skulle åka

in till Norrtälje, och jag hade jobbat natt. Så du ringde mig.

Emma: Hej! Sover du?
Sammy: Hej! Nja, jag gjorde.
Emma: Okej, skulle vi åka till Norrtälje?
Sammy: Ja, det är klart vi ska. Vad är klockan?
Emma: Tjugo i 2.
Sammy: Va?! Den va ju halv elva nyss!
Emma: Hahahahahahahahaha!

Sen väl i Norrtälje så gick vi runt mest överallt och tittade. Lindex, H&M, Team Sportia,

Intersport, o.s.v.
Sen när vi va klara nere på stan så åkte vi upp mot Willys.
"Nej, vi behöver ingen vagn. Ta två korgar, jag ska inte handla så mycket." Sa du när vi

gick in på Willys. Inte så mycket va det? Fyllde upp båda korgarna, och då va vi inte klara

än. När du hade betalat så sa jag: "Börja packa du, jag hämtar vagn. Jag tänker då inte

bära ut det där till bilen seru!".
Sen åkte vi hem. Väl hemma så skulle vi, som vanligt, bära upp alltid på en gång. Så vi

skulle slippa gå i trapporna flera gånger. Och som vanligt klarade vi det också! Vi va

experter på att kunna samla på oss alla påsar och sånt så vi skulle slippa gå en gång

till. Sen va jag tvungen att åka hem för att jag skulle ordna lite saker hit och dit.
Det va sistan gången jag träffade Emma...

Emma, jag älskar dig så grymt mycket! Och det vet du! Saknaden är riktigt stor. Du

satte ett avtryck i alla du träffade, du va så snäll, söt, glad och hade allt man kan

tycka om hos en person. Man hade ALDRIG tråkigt hemma hos dig. Men du finns i våra

hjärtan, och kommer alltid att göra. Ingen kommer glömma dig, och absolut INGEN kan ersätta

dig. Men en dag syns vi igen! <3 <3 <3