.

Jag spelade Finska mästerskapen för värnpliktiga i Innebandy i Finland den 8/2 - 2007. Först nu hittade jag bilder och information om mästerskapet. Inte för att jag har letat tidigare direkt. Mitt lag hette NiiVU, alltså Niinisalon Varuskunta eller Niinisalos garnison som det så fint heter på svenska.

Allting började med att jag sökte till att få vara med i Niinisalos interna turnering, där de plockade ut de bästa till varje lag på måfå kan man väl säga, man fick komma på intervju och berätta lite om vart man spelade och så.. När jag sa att jag spelade i Sveriges Division 5 så skrattade han som intervjuade mig, lagkaptenen till laget Undersergeant Katajisto. Jag svarade bara; Du gör som du vill, jag svarar med att prestera på planen, då vart han tyst och intervjun var över.

Två dagar senare satte dom upp papper på laget på anslagstavlan, näst längst ner stod mitt namn. Denna interna turnering spelades med 3 matchers grundspel och sedan, kvart, semi och final + bronsmatch precis som det brukar vara. Några siffror kommer jag inte ihåg men han som stod i mål i det första laget vi mötte råkade vara samma kille som skulle leda laget som skulle spela själva mästerskapet.. alltså var han ansvarig för uttagningen till mästerskapslaget.
 
Jag gjorde 2 mål på honom och vi vann första matchen med 2-1. Jag gjorde 7 mål och 5 assist i de matcher jag spelade, varav ett i finalen, resten kommer jag inte ihåg. Vi blev iaf krossade i finalen med 7-3. Direkt efter signalen fick vi medaljer och laget skulle tas ut till mästerskapet.

Från mitt lag kom 3 killar med. Jag, Södergård och Undersergeant Vapaniemi. Jag tänkte bara att det var en kul grej att spela lite Innebandy i Lumpen också, men sen fick jag veta vad det innebar att vara med i "Laget" 13 killar av alla som spelade, ca: 200 spelare togs ut i detta lag. Jag var förvånad. Mina medspelare i laget som skulle slåss om finska mästerskapet var som sämst division 2 spelare i Finska ligan. Jag fick veta att de hade petat spelare som till vardags spelade i division ett (!!!). Jag från lilla Hallstavik och Division 5 i Sverige, hur lyckades jag? Jag förstod inte det här då turneringen spelades. Utan först efter, när man fick veta vilka folk var och lärde känna alla bättre. Det var stort att komma med.

Nu till Mästerskapet: Mästerskapet spelades i Vekaranjärvi i Valkeala, en liten kommun med 12 000 invånare. 24 lag ställde upp och vi hade inga problem att vinna de första matcherna, vi gick vidare lätt från vår grupp och kom till gruppspel del2, där vi vann våra matcher som vanligt kändes det som. Sen kom semifinalen, ingen kvart spelades pga den här gruppspel del2. Semin vann vi knappt på straffar efter 2-2 efter full tid där jag gjorde båda målen har jag för mig, någon straff fick jag inte lägga men vi vann ändå med 6-5 efter mycket nerver, min polare Södergård la den avgörande straffen. Finalen stundade, motstånd, Lahtis så klart, igen, vi hade hunnit smälta 4-2 förlusten i gruppspelet, där de spelade ut oss totalt, men vi satte 2 viktiga mål som fick dom lite ur balans.

Finalen började som vanligt mot Lahtis, de rullade boll och lät oss springa hela första perioden, 3-1 efter första. Andra perioden började vi med att göra mål direkt 3-2, de gjorde 4-2 direkt efter. 4-2 också efter 2 perioder. sen kommer det, vi spelar ut dom! och går förbi till 5-4! med 2 minuter kvar gör de kvitteringen och med 20 sek kvar gör de segermålet. Bedrövelsen är enorm, men vi har blivit slagna av ett bättre lag helt enkelt. Det var hur kul som helst förutom att jag hade en enorm förkylning, fick tyvärr bara 2 byten i Finalen pga detta. Det här är något jag är enormt stolt över att ha fått uppleva och ville därför dela med mig av det till alla som läser bloggen.

Det största som har hänt mig idrottsligt utan att tveka som ni kan förstå. Minnena kommer aldrig att försvinna och medaljerna kommer att stå i bokhyllan så länge jag lever, tur att vi köpte tidningen just den dagen som den lokala tidningen i Kankaanpää publicerade resultaten för turneringen. Annars hade jag inte kunnat skriva allt så här precist.

Ett inlägg bara från Karjalas brigads Hemsida

 Valkealan Varuskunnan Urheilijat järjesti Sotilasurheiluliiton salibandymestaruusturnauksen (varusmiesten sarja) 8.2.2007 Vekaranjärvellä ja Utissa. Turnaukseen osallistui 10 joukkuetta ja 24 pelatun ottelun jälkeen mestariksi selvisi viidellä salibandyn SM-liigapelaajalla vahvistettu Lahden Varuskunnan Urheilijoiden joukkue. Finaalissa kaatui jännittävien vaiheiden jälkeen Niinisalon Varuskunnan Urheilijat luvuin 6-5. Valkealas Garnisons Idrottare arrangerade Soldatidrottsförbundets Innebandymästerskap 8.2.2007 i Vekarajärvi och Utti. Turneringen innehöll 10 lag och efter 24 spelade matcher blev det klart att Lahtis Garnisons Idrottare, förstärkta med 5 elitseriespelare tog hem mästerskapet. I finalen föll, efter spännande skeden Niinisalos Garnisons Idrottare med siffrorna 6-5. Källa: Karjalas Brigad


                                                                                                    Bild tagen av mil.fi

Här är några killar från vårat lag precis efter ett av många mål. Tyvärr är inte jag med på bilden :'(

//Tomi

Va ett tag sen man skrev här nu, kanske är dags igen då...
Sitter här på jobbet nu, har jobbat sen 14:00. Lite smått seg kanske...
Annars har det väl inte hänt så mycket mer.
Folk har tagit studenten och sånt där. Det va ju ett tag sen man gjorde det nu, hela 2 år sen. Tiden går fort som fan!
Två stycken åskstopp har vi haft idag också, så det blev inte så mycket arbete mellan 14-22. Blivit mer nu sen efter 22, inte åskat lika mycket.
Tomi, jag och Leif har varit på Åland också. Vi hade skitroligt! Jag och Leif kommer ju ihåg det mesta iallafall. :P
Tomi hittade bara spindlar som råkade gå i 15 delar och luktade skit. Ja, massa kul va det iallafall. Förhoppningsvis blir det en gång till i slutet av sommaren.

Så, nu har ni som inte har något bättre för er och möjligen läser den här "aktiva" bloggen något nytt att läsa.

One